Byter blogg

Nu byter jag blogg!!! Har blivit strul med den här så välkomna hit

PÖSS!!!

En trevlig helg...

Den här helgen har vart mycket trevlig. I fredags så kom Mathilda och Oliver över och vi hadet änkt att grilla, men precis när grille var lagom varm och köttet skulle läggas på, öppnade sig himlen och vi fick hasta in...
Men det gjorde inte så mkt vi stekte köttet istället som åts tillsammans med den vanliga goda potatisgratängen (den från ica ).

Efter detta så tjötade vi och kollade på tv, Talang blev det.. Mkt trevligt.

Igår var vi uppe på emaus, samma gäng som dagen innan =)
Efter det så gjorde vi en favorit i repris fast vi avnjöt den goda grillade maten därute på riktigt sätt!! Mums... Innan maten spelade vi fotboll med grabbarna =) Snor lite bilder från mathilda som hon har tagit och vissa har hon även photoshoppat lite =)

Då var det min t ur

att åka ner till vårdcentralen.. suck...

Blogg om folks jävla hundar!!!

Asså jag fattar det inte riktigt...

Jag är nog helt enkelt ingen djurmänniska (och jag ser inte ner på människor som gillar djur) men en hel blogg om deras djur? Som dessutom är välbesökt. Hmm. Hur funkar det.

Här försöker man med att skriva många inlägg kanske inte välskrivna eller så men ändå. Jag lägger ut det på FB min msn med mera men kommentarerna in princip uteblir. Vad gör jag för fel? Jag är nog helt enkelt en genom tråkig beige människa som folk bara är vän med för att de måste? Eller?

Jag menar jag lägger ändå ut mig själv, oftast handlar det ju om min vardag så okej fine det är ju kanske inte roligast att läsa men jag blottar ju ändå min själ i vissa inlägg ex den om min pappa häromdagen. Men knappt nån respons alls... (den responsen jag fick tackar jag för och det gav mig styrkan att inte kasta bloggen åt helvete)

Jag blir ba
ra så jävla less, visst jag skriver egentligen mest för mig själv som en liten dagbok, men jag har ju lagt den som en blogg av en anledning. För att jag vill att folk skall läsa, jag vill att folk skall uppmärksamma det jag skriver. Jag vill få respons, det är liksom hela idén med att blogga.

Får väll helt enkelt ta å skriva lite om en guldfisk vid namn ArnebanArne.. Så kasnke folk bryr sig såpass om att läsa att de tillochmed kan klutta ner en jävla kommentar som tar ca 2 sekunder av deras liv.

OKEJ, jag är en bitterfitta jag vet... men jag blir bara så jäkla less...

Ge mig några tips... Skall jag skita att skriva om barnen, skriva om sådant folk vill läsa? Skall jag skriva mer krönikor? VAD VILL NI HA?



GRRR

18 år sedan, RIP Pappa

(på bilden: min storebror John och jag i pappas trygga famn)


Idag för 18 år sedan var jag 5½ år gammal. Sprang säkert runt med mina kritvita korkskruvar i håret, busade säkert med min mamma och pappa och mina syskon. Säkerligen var jag ute i det fina aprilvädret också, vad vet jag, jag var bara liten.

Än var världen precis som den skulle, allt var som det skulle i en 5 årings liv. Men det är bara några timmar kvar tills marken drogs undan våra fötter, gud (om han finns) gav oss en ordentlig smäll på käften.

Inte visste vi att detta var sista dagen vi fick träffa pappa, höra hans röst, hans skratt. Inte visste vi att vi dagen därpå skulle få det där hemska telefonsamtalet från vår illröda telefon. Inte visste jag att jag skulle få se mammas värld krossas av vad hon fick höra från den hon pratade med.

Inte visste jag att någon kunde vara så brutal, så hemsk att släcka min pappas gnista, pappas liv. Min lilla barnbubbla spräcktes på något vis den dagen.
Man undrar så mycket, vi har så många frågor. Vad hände, varför, var det meningen,? Hur kunde det gå så snett?

Så många frågor, så många osagda svar.


Pappa.
Jag kommer knappt ihåg dig och det smärtar mig enormt. Jag har sett oss på bild, och vad jag kan se hade vi jätte roligt ihop. Kommer särskilt ihåg en bild där jag och John sitter i ditt knä med våra fingrar i din mun, vi ler och vi skrattar. Sådär vill jag komma ihåg dig. Men det gör jag knappt. Jag kommer ihåg bilden men inte dig. Jag vet inte hur din röst lät, eller hur din hud luktade, eller hur det kändes i magen när vi lekte jage, jag vet inte hur du var som person mer än vad folk berättat för mig. Jag vågar tro på att du var en fantastisk person, en underbar pappa. Många har förklarat dig med meningar som innehåller glädje och humor.

Samma dag som du försvann, bytte du plats. Istället för min ängel på marktjänst flyttade du upp till himlen för att skydda mig där. Jag tror att du nog ville komma ner och skydda mig lite extra många gånger, du vet nog tyvärr vad jag pratar om. Men det är inte ditt fel pappa, du kunde inget göra.

Jag önskar så att allt detta bara hade varit hemsk mardröm, en sådan där dröm som man vaknar ur alldeles svettig och andfådd. En sådan där dröm som man tänker: Åh vilken tur att det bara var en dröm. Men det är ingen dröm, det är vår verklighet.

Det är vår verklighet att göra det bästa av. Nu efter 18 år känner jag att jag har kommit långt påväg.

Men som jag ofta säger och kommer säga tusentals gånger mer i livet: Om allt som hänt inte hade hänt, hade jag inte varit den person jag är idag!

Jag väljer att se det så, att allt detta har stärkt mig, gett mig förmågan att leva. viljan att leva, lusten att leva.

Så många gånger har min familjs liv slagits sönder och samman av skäl jag inte tänker gå in på här. Många gånger har vi kämpat på i uppförsbacke.
Nu äntligen har min familj kommit till en platå, backen är numer inte så brant. Vi går där hand i hand, ibland drar vi lite i en hand för att hjälpa den upp. Ibland tar någon min hand och drar upp mig. Framför oss går en man, han har (som i en 5 årings ögon) vingar, han tittar på oss och ler.

Pappa, jag älskar dig. Jag älskar mina syskon och min mamma. Jag älskar mina barn och min fästman. Jag älskar livet och skulle trots allt inte bytt det för allt i världen.

Febern har kommit tillbaka

Igår var första gången som Alexander var utan pencillin. Han har ättit aiomox i 7 dgr, men på kvällen fick han feber 39,1, och hna har visserligen bara 38,0 idag men ändå. Men han mår bra och är pigg så jag väljer att tro att det beror på tänderna just nu. Så vi får se. Men får ha lite koll på det helt enkelt. Skall ringa bvc imorgon oavsett eftersom jag vill ta en vikt på honom då han fortfarande inte äter det som han brukade innan han blev sjuk. Vilket tur att min son är ett riktigt fetto oavsett om han äter eller inte haha.

kram på er

Påsken...

Påsken firades som jag skrivit tidigare på långfredagn ute hos barnens farfar. Det var jätte mysigt med god påskmiddag och lek med barnen.. Härligt.

På påskafton åkte Gabriel och Krille ut till Orust för att laga bilen och där träffade Krille sina kompisar från förr som bjöd med honom på fest. Han åkte hem och lämnade Gabriel till mig och stack iväg. JAg bjöd hem en kompis Karin och hennes 10-11 åriga son. Jag hade sådan lyx att hon hade med sig fläskfilé och potatisgratäng. Vi hade jätte trevligt och satt å tjöta till kl halv ett.

Dagen efter åkte vi till emaus i det vackra vädret där barnen lekte exemplariskt. En hel mysig dag som avslutades med gott käk, kyckling och potatisklyftor och en massa tjöt och skratt i soffan.

Tack Karin för en mkt trevlig påsk.

Ha det bäst.. Kram